Hugh Flax intervju

En fantastiskt spännande titel: A Two-Day Journey on Making Smiles Beautifully White and Pink Balanced – with Laser Speed
– Berätta lite om vad vi får uppleva!

med DR HUGH FLAX (USA) - Sheraton Hotel, Stockholm, 15 – 17 mars 2018

– Den här kursen sattes samman särskilt för SACD. Detta är den bästa av de tre olika föreläsningarna.

– Det kommer att handla om excellens. Vad mig anbelangar handlar allt jag gör om excellens. Jag är hängiven åt excellens i det jag gör och det går tillbaka till erfarenheter från min barndom. Min mor var väldigt orolig över att gå till tandläkaren. Hon fann en utmärkt tandläkare, som tyvärr inte var den mest tekniskt begåvade. Han var väldigt bra med sina patienter. Men när det gäller tekniska färdigheter och hur min mor skulle efterfölja hans behandlingsråd, så brast det. För att göra en lång historia kort fick min mor göra om bettet fyra gånger. Fulla bettrenoveringar. De erfarenheterna sporrade mig.
– Jag vill också tala om allmänhetens och våra patienters förväntningar samt de utmaningar vi har framför oss. Det är så mycket som har ändrats under de senaste åren.

– Hur gör vi våra patienter nöjda? Hur behandlar vi på ett vackert och beständigt sätt? Hur skall vi klara konkurrensen från stora kedjor som idag köper upp tandläkarklinker?

– Så, ett tema som genomsyrar föreläsningen är: Hur balanserar vi excellens med ekonomiska realiteter och hur måste vi bete oss mot våra patienter?

–Är estetiskt inriktade tandläkare idag alltför intresserade av stora komplicerade fall? Många patienter tycks bara vilja ha ”finare tänder” så billigt och smärtfritt som möjligt?

– Jag har patienter som säger: ”Här är pengarna, gör rubbet. Du har tre månader på dig.” Och jag har de som säger: ”Jag vill gå varsamt fram, gör bara det grundläggande. Vi får se om några år, kanske”.
– Själv älskar jag de stora fallen. Det är det som gör yrket värt att utöva. De stora fallen ger mig en adrenalinrusch.
– Men man måste arbeta med människor. Jag berättar faktiskt hur jag förändrar patienter till att vilja göra de större behandlingarna. Så att vi kan ge dem det de vill ha, utan trassel. Eller ge dem något tillfälligt, som åtminstone får dem att känna sig bättre under en viss tid framöver.

–De flesta trender inom kosmetisk tandvård kommer från USA. Vad ser du för trender i USA idag?

– Jag är inte säker på att USA är trendsättande inom alla fält, hela tiden. Det var nog större skillnad förr. Internet och allt resande till konferenser har eliminerat skillnaden.
– Men jag tror hursomhelst att digital tandvård är en enorm realitet, särskilt när det gäller behandlingsplanering, DSD och digitala avtryck.
– Vi är fortfarande bara i början av den digitala utvecklingen. Efter att digitalt foto hade kommit, hade alla tandläkare en digital kamera inom fem år. Det är annorlunda med digital tandvård. Det är väldigt dyrt och det är inte alltid så förutsägbart.
– Det tog 30 år för CEREC att ta fram utrustning som tandläkare med höga krav kunde känna sig trygga med.

– Vilka är dina egna erfarenheter av digital tandvård?

– Jag började själv för fyra år sedan. Jag köpte utrustning från CEREC. Jag resonerade så här: Om jag skall ta digitala avtryck, underlättar jag för mina patienter? Slipper de ha modellera i munnen? Slipper de att gå runt med provisoriska tänder?
– När det gäller implantat är fördelarna uppenbara. Jag har inte monterat implantat särskilt länge. Den enda orsaken till att jag började var att jag var missnöjd med vad jag fick från specialister. För några dagar sedan monterade jag tre implantat på en patient. Det tog allt som allt en timme! Det är ju fullkomligt fantastiskt. Jag fick klia mig i huvudet efteråt. Det digitala gör detta möjligt.
– Vi kan nu gå bortom det analoga med uppvaxningar och få mer precisa resultat. Det kommer även fortsättningsvis att kräva mycket planering och integration av tekniker, men det är definitivt framtiden. Samtidigt måste vi tandläkare alltid ha den mänskliga touchen. Vi skall inte bli cyborger.

– Mot bakgrund av dina erfarenheter som ordförande för AACD – världens största organisation för estetiskt inriktade tandläkare – vilken är den största fördelen med att vara i ett nätverk som AACD eller SACD?

– Allt måste vara relevant för människor. Utbudet av information och utbildning är större än någonsin idag. Många upplever att det räcker med enstaka kurser eller studier på internet. Men det är långt från verkligheten.
– I verkligheten är kunskap en resa och det enda sättet att bli verkligt bra är att utvecklas över tid. Ibland pratar man om de 10.000 timmar man måste gå igenom. The Beatles gjorde det. Tandläkare måste också göra det.
– Man kan lära sig mycket från webbsidor med mycket videofilmer. Men, för att använda en sportallegori: Jag lär mig inte att skjuta som (basketstjärnan) Lebron James genom att titta på honom på video. Jag har inte hand-ögon-koordinationen.
– Skönheten med organisationer som AACD är att de har verkliga resurser att lära ut. Men du måste hem och arbeta med det och du måste ha stöd från kollegor i en anda av yrkesmässigt kamratskap. Kamratskap är nyckelordet, för då kan människor lära sig tillsammans och utveckla de färdigheter som de kämpar med att behärska.

– Du har jämfört det estetiska med en Broadway-pjäs, där tandköttet är scenografin och tänderna är skådespelarna. Är ”det rosa” och ”det vita” lika viktiga?

– Då måste jag förklara bakgrunden. För 20 år sedan blev jag ofta irriterad när jag hade skickat en patient till en kirurg. Kirurgerna hade inga uppfattningar om estetik. De hade inte den blick jag hade. Inte ens labben hade det på den tiden.
– Som tur är fann jag redskap som gav mig bättre kontroll. Jag kunde kontrollera tandköttets läge, dess kontur, skepnad och annat, och det gick att integrera med implantaten.
– Jag började med laser för 15 år sedan. Jag arbetade med andra tekniker före det, men laser var tekniken som fick allt att falla på plats. Många parodontologer sa till mig då: ”Du kan inte göra så”. Idag använder de själva laser.
– Det är en spännande utveckling. Vi har kommit långt. Förr gick patienten till tandläkaren enbart för att laga tänderna. Idag kan vi erbjuda patienterna så många alternativ. Vi kan kombinera olika steg till ett och samma och vara väldigt kreativa.
– Mina döttrar kallar vissa saker jag gör för ”tand-makeup”. Ja, det kan man kanske säga. Jag gör i så fall även ”tandkötts-makeup”. Själv är jag glad över att kunna erbjuda mina patienter mer under ett tak.

– På din hemsida och i dina kurser betonar du hela tiden patientens väl. Spelade det in i beslutet att börja med kirurgi?

– Ja, återigen: jag ville egentligen inte göra det, men jag var trött på att handskas med utomstående.
– Vi har en väldigt effektiv kundpolicy hos oss. Vi lyssnar verkligen på våra patienter. Ibland när patienter lämnar oss och går till andra blir de extremt frustrerade. De får ett helt annat bemötande, ett helt annat temperament och möter personer utan förmåga att lyssna.
– Kirurger har frågat mig: ”Varför gör du dessa saker?” och då säger jag: ”Jag ville aldrig, men patienter behöver och kräver att jag gör dem”.
– Jag arbetar givetvis med kirurger, men jag är mycket noggrann med vad de skall göra. Jag kräver mycket av dem. Vissa blir irriterade över det medan andra har samma passion som jag har. Och det är dem som jag arbetar med.

– Så hur har din resa varit mot detta område?

– Jag kastade mig inte in i det för att vässa mitt CV. Det tog mig flera år att få grepp om det. Jag ville inte riskera att skada en patient. Jag trodde exempelvis inte att det var fysiskt möjligt att utföra tandköttslyft förrän jag såg det dokumenterat på video.
– Företag som föreläser för oss säger ibland saker som: ”Med vår teknik kan du utföra kirurgi inom en vecka.” Sure, om du lägger 100.000 dollar på en maskin! Men vad har man i slutändan, om inte en ganska vag uppfattning om vad man gör?
– Rätt yrkesskicklighet, rätt kunskap, rätt mindset att tänka igenom uppgiften så att det nästan blir en andra natur – det måste man bygga upp.
– Men jag tror att detta är fullt möjligt att uppnå. Jag behandlar detta ganska tidigt i föreläsningen.